Idag besökte vi en klasskamrat till E. Vi begav oss till Östermalm; känner att jag inte hör hemma där för 5 öre. Vi klev in i lägenheten och som tur var så var det inget överklasställe. Vi fikade (åt goda saffranslängder) och barnen var tysta och blyga mot varandra.  Lägenheten var en stor 2 rok, 70 kvm. Vi var 10 personer men det kändes inte så trångt. Skulle ifs inte orka med att bo själv i 2 rok med 4 barn som dom gjorde. Hela familjen sov i samma sovrum  - en eloge att dom står ut.  Att träffa andra föräldrar i samma sits som en själv med att ha ett barn med ett handikapp är alltid skönt. Man kan vara bekväm  i sin sits, man kan prata om allt mellan himmel o jord som rör handikappet och dom förstår en.

/ Mia