Gillar 4ans nya program " the Voice " men Carola klarar jag bara inte av. Känns så falsk, onaturlig. Pinsam e hon oxå. Idag gav mina döttrar mig födelsedagspaket. Tofflor som liknar uggs, stickad tröja, ring å örhängen. Allt var i min stil. Så söta mina prinsessor .

3 tjejer som ska vara tillsammans brukar betyda tjafs, gråt, utanförskap. Så ser det även ut i denna familj. Vissa dagar, timmar går det toppen; men sen vips så ändras detta på ett nafs. Min äldsta som har en cp-skada har svårt med det sociala, lekar, förståelsen för andra. Detta gör att mitt tålamod inte alltid är på topp. När hon sårar någon säger - JA MEN FÖRLÅT DÅ! Men hon förstår inte varför hon säger förlåt, hon vet att man ska säga det bara.

Idag skulle vi åka iväg till ett shoppingcentrum, innan vi kom till bilen hade jag "hotat" med att E skulle få gå tillbaka till lägenheten och stanna hemma eftersom hon sårade sin lillasyster gång på gång. Mitt huvud bara kokar när det blir så där. En stor svaghet jag har är att jag svär, jösses vad jag kan svära när jag blir arg. Men det känns så skönt när man får svära.

Idag besökte vi en klasskamrat till E. Vi begav oss till Östermalm; känner att jag inte hör hemma där för 5 öre. Vi klev in i lägenheten och som tur var så var det inget överklasställe. Vi fikade (åt goda saffranslängder) och barnen var tysta och blyga mot varandra.  Lägenheten var en stor 2 rok, 70 kvm. Vi var 10 personer men det kändes inte så trångt. Skulle ifs inte orka med att bo själv i 2 rok med 4 barn som dom gjorde. Hela familjen sov i samma sovrum  - en eloge att dom står ut.  Att träffa andra föräldrar i samma sits som en själv med att ha ett barn med ett handikapp är alltid skönt. Man kan vara bekväm  i sin sits, man kan prata om allt mellan himmel o jord som rör handikappet och dom förstår en.

/ Mia